Italian Early Renaissance Painter, 1420-1497 Italian Renaissance painter. Early in his career he assisted Lorenzo Ghiberti on the east doors of the Baptistery in Florence and Fra Angelico on frescoes in Florence, Rome, and Orvieto. His reputation today rests on the breathtaking fresco cycle The Journey of the Magi (1459 ?C 61) in the chapel of Florence's Medici-Riccardi Palace. His work as a whole was undistinguished, however. He painted several altarpieces and a series of 25 frescoes of Old Testament scenes, now badly damaged, for the Camposanto in Pisa (1468 ?C 84).   Related Paintings of Benozzo Gozzoli :. | Madonna and Child with Angel Playing Music | Angels Worshipping 22 | Procession of the Magi | Madonna and Child | The Birth of St.Francis and Homage of the Simple Man |
Related Artists:
tidemand
Tidemand kom vid 17 års ålder till Köpenhamns konstakademi, studerade där i fem år, tänkte sedan utbilda sig till historiemålare i Munchen, men valde i stället på en kamrats råd Dusseldorf till studieort och reste dit 1837. Han blev elev av Theodor Hildebrandt, men tog tidigare intryck av Carl Friedrich Lessings relativt realistiska historiemåleri. Hans första större målning behandlade ett svenskt ämne, Gustaf Vasa talar till dalkarlarna vid Mora (1841). Målningen inköptes av Rhens och Westfalens konstförening samt förskaffade Tidemand ett resestipendium från Norge och beställning på en altartavla till Vor Freisers kirke i Kristiania. Han reste sedan till Munchen och Italien, återvände till Norge på ett kort besök sommaren 1842, gjorde en studieresa i fjälltrakterna för att samla material till en påtänkt fosterländsk historiemålning, men kom nu till klarhet över sitt mål. Han ville, som han själv yttrat, skildra detta kraftiga naturfolks karaktär seder och vanor. Hans första tavla i detta syfte var Sagoberätterskan 1844, inköptes av drottning Josefina och förskaffade konstnären medlemskap av svenska konstakademien. Efter nya studieresor i Norge målade han Söndagskväll i Hardanger köptes av Oscar I, på slottet i Kristiania och Gudstjänst i en landskyrka. Han bosatte sig 1845 på allvar i Dusseldorf och vann snart ett namn genom de norska bondelivsbilderna. Samma år målade Tidemand i samarbete med Hans Fredrik Gude den romantiska Brudefärden i Hardanger. Revolutionsoroligheterna hade vid denna tid drivit de norske konstnärerna hem till Norge, och det såg ut, som skulle konsten nu bli rotfäst i hemlandet. Impulsen till en nationell konst gavs, men då lugn åter inträdde, återvände konstnärerna till utlandet. Under de närmaste åren målade Tidemand för det av Oscar I uppförda lilla lustslottet Oskarshal, som pryddes av uteslutande norska konstverk, serien Norskt bondeliv. Hans sista arbete var förstudier till en aldrig utförd historiemålning, Kristian IV grundlägger Kristiania, beställd av Oscar II. Tidemand skapade även tre altartavlor. I samarbete med Gude målade han Afton på Kröderen (1849), Ljustring (1850), Likfärd på Sognefjorden (1853), Fiskare i fara (1859), med Sophus Jacobsen Lappar på renjakt (1873) och med Morten M??ller Sinclairs landstigning i Romsdalen (1875). Han blev av sin samtid hyllad som Norges främsta representativa konstnär. Hans betydelse ligger i att han i sin konst gav uttryck åt det nationella uppvaknandet i sitt hemland. På samma gång föreställde han det norska folket för den stora allmänheten i utlandet. I Tyskland betraktades han som en av de främsta representanter i samtidens konst. Han fick många utmärkelser såväl i Tyskland som i Paris och i England, och hans arbeten såldes till höga pris. Sina mest omtyckta målningar upprepade han med tillhjälp av flera medhjälpare gång på gång, några i ända till 12 exemplar. Många av hans arbeten är återgivna i kopparstick och litografi. L. Dietrichson utgav Adolph Tidemand, hans liv og hans værker (2 delar, 1878-79).
Yelland, William Dabb
American 1848-1900
Adriaen Isenbrant
(between 1480 and 1490 - Bruges, July 1551), was a Flemish Northern Renaissance painter, who from documentary evidence was clearly a significant artist of his period, but to whom no specific works can be clearly documented. As hypothesised by art historians, he ran a large workshop specializing in religious subjects and devotional paintings, painting conservatively in the tradition of Early Netherlandish painting. He is believed by some to be the anonymous Master of the Seven Sorrows of the Virgin. Other art historians doubt that any works can be reliably attributed to him, and the number of paintings attributed to him by major museums has been in decline for many decades. There are only a few documentary records of his life, and some mentions in literature from his lifetime or soon after, but he cannot be documented as the creator of any surviving work; everything else consists of hypothesis. It is possible that he was born in Haarlem or even in Antwerp about 1490. It is not known where or with which painter he served his apprenticeship. He is named for the first time in 1510, when he came to Bruges and bought his burghership. In November of the same year he already became master in the painterse Guild of St. Luke and the goldsmithse guild of St. Elooi. He was later elected nine time a deacon (in Old Dutch : vinder) and twice the governor (in Old Dutch : gouverneur = treasurer) of the guild. Soon he had an important workshop, probably in the Korte Vlaminckstraat in Bruges. This was close to the workshop of Gerard David, at the Vlamijncbrugghe and the former workshop of Hans Memling. Bruges, at that time, was one of the richest towns in Europe. Rich traders and merchants ordered diptychs and portraits for personal use. Isenbrandt painted mainly for private clients. However, there were some paintings that were created without any particular commission. He had enough work to even put out work to other painters in Bruges, as a legal suit from 1534 by Isenbrandt against Jan van Eyck (not the famous one) for non-delivery of paintings he had ordered, demonstrates. He was also appointed the agent in Bruges of the painter Adriaan Provoost (son of Jan Provoost), who had moved to Antwerp in 1530. Contemporary sources therefore mention Isenbrandt as a famous and well-to-do painter. He married twice, the first time with Maria Grandeel, daughter of the painter Peter Grandeel. They had one child. After her death in 1537, he married again in 1547 with Clementine de Haerne. This second marriage resulted in two daughters and a son. He also had an extramarital daughter with the innkeeper Katelijne van Brandenburch (who was at the same the mistress of his friend Ambrosius Benson). When he died in 1551, he was buried alongside his first wife at the cemetery of the St. Jacob church in Bruges; his children inherited no less than four houses with surrounding property.